 |
Observatoriet för IT-infrastruktur |
 |
|
 |
||
|
||||
|
Tekniska begrepp Kommunikationsarkitektur En kommunikationsarkitektur för exempelvis vägnätet anger hur man ska trafikera vägnätet, vilka trafikregler som gäller, utformning av vägskyltar, hur mycket last man får framföra m.m. På samma sätt som det finns riktlinjer och normer för vägtrafik krävs att det finns riktlinjer och normer för det elektroniska (väg)nätet. I det elektroniska nätet finns det olika bredd, lastförmåga och hastighetsbegränsningar. Dessa begränsningar styrs antingen av beskaffenheten hos vald transmissionsmetod eller av förmågan hos "väghållaren". Den allra viktigaste komponenten sett från dem som koordinerar IT-infrastrukturen i Sverige är att det klart och tydligt anges vilka trafikregler som skall gälla för datautbyte, dvs. vilken kommunikationsarkitektur som skall användas för elektronisk kommunikation. I kommunikationsarkitekturen finns också de funktioner angivna som behövs för att kunna "lasta om transporterat gods" från en vägtyp till en annan, t.ex. från kommunikation via fiberkabel till kommunikation via kopparkabel eller från förbindelse via uppringd anslutning i det allmänna telefonnätet till fast anslutning på Internet. Utgångspunkten är att en kommunikationsarkitektur skall vara öppen och omfatta minst följande komponenter: ·Regler för kommunikation, s.k. protokoll, för både transport av data och för olika tillämpningar ·Regler för fördelning av nätelement som identifierar ändsystem så att identifieringen blir globalt unik, ofta kallas detta (nät)adressplan ·Regler för fördelning av logiska ändsystemsidentifierare, exempel på detta är domännamn, telefonnummer och e-postadresser ·Stödsystem för styrning av trafik och vägval (routing) ·Stödsystem för översättning mellan logiska och fysiska ändsystems identifierare (t.ex. mellan domännamn och nätadress) ·Stödsystem för övervakning, felsökning och drift ·Stödsystem för säkerhetsfunktioner; autentisering, signering och kryptering (som också måste stödjas av kommunikationsprotokollen). I övrigt krävs av arkitekturen att den är definierad i en internationellt accepterad öppen standard och likaså att arkitekturen stödjer användning av olika typer av transmissionsresurser (dvs. kan användas över olika typer av transmissionsnät). Det måste finnas väl fungerande produkter från ett antal olika leverantörer att tillgå på marknaden och dessa olika produkter måste kunna kommunicera med varandra utan problem (interoperabilitet). På marknaden måste det finnas väl spridda kunskaper om regler, system och produkter samt hur man lämpligast fogar samman dem för att på effektivast möjliga sätt få fungerande system för avsett ändamål. I en väl fungerande kommunikationsarkitektur är också möjligheten att använda kryptering och andra säkerhetsfunktioner fundamentala. Öppna systemlösningar Genom att utveckla och använda system som bygger på en öppen kommunikationsarkitektur uppnås sådana effekter som en enhetlig miljö för att olika datorsystem skall kunna samverka och en enhetlig miljö för utveckling och drift av tillämpningsprogram, samt en enhetlig miljö för säkerhetsfrågor. Genom konkurrensen mellan olika leverantörer erhålls kostnadsbesparingar jämfört med att anskaffa produkter som bygger på leverantörsspecifika lösningar. Utveckling av tillämpningar Tidigare byggde man vanligen sin elektroniska kommunikation ända från grunden (från transmissionsnätet) till den tillämpning man egentligen hade för avsikt att utveckla, se figur 1. TILLÄMPNING Tillämpningsspecifik utrustning TRANSMISSIONSNÄT Att bygga på det sätt som beskrivs ovan har som konsekvens att det blir mycket svårt att byta transmissionsnät eller ändra i en tillämpning utan att behöva göra om allt från grunden. Möjligheten att kommunicera med andra system blir i det närmaste obefintlig. Man tvingas i stället bygga speciella översättare eller konverterare som överför information från ett system till ett annat. Ett exempel, vilket man kanske inte tänker på, är det traditionella telefonnätet som är uppbyggt på detta sätt. Val av kommunikationsarkitektur Vid utveckling av tillämpningar för elektronisk kommunikation bör man alltså använda en kommunikationsarkitektur som bygger på öppna standarder och som i övrigt omfattar de komponenter som anges ovan. Det finns egentligen endast två öppna och leverantörsoberoende kommunikationsarkitekturer att välja mellan. Den ena bygger på OSI (Open Systems Interconnection) och den andra är IP-arkitekturen. För OSI finns det, med få undantag, inga produkter som stöder arkitekturen, även om det för vissa tillämpningar, såsom elektronisk post, finns produkter som används i begränsad omfattning. Även OSI-tillämpningar kan använda IP för datatransporten. För IP finns det på marknaden väl fungerande produkter till alla typer av datorsystem av betydelse från ett stort antal leverantörer. Likaså finns det en väl spridd kunskap om hur dessa produkter kan användas. I dag är det endast IP-arkitekturen som uppfyller de krav som kan ställas på en öppen kommunikationsarkitektur. IP-arkitekturen För Internet används IP-arkitekturen. Internet och IP-arkitekturen utvecklas fortlöpande med nya protokoll och tillämpningar. Som exempel kan nämnas protokoll för multicasting och garanterad bandbredd. Utöver nu vanliga tillämpningar såsom elektronisk post och World Wide Web kommer IP och Internet allt mer att användas också för alla andra tänkbara typer av kommunikation som t.ex. telefoni, videoöverföring och videokonferenser  Första sidan | Det IT-rättsliga observatoriet |
|
||
| |
| Kommunikationsarkitektur |
| |
| Bandbredd |
| |
| Accessmetoder |
| |
| Optofiberteknik |
| |
| Stokabmodellen |
| |
| |
|
< < Tillbaka |
| |
|